Dödskallen på plats

Ja, nu har Henning Jørgensen varit i farten igen! När jag träffade min vännina efter sin tredje sittning hos Henning hade han lagt till en massa nya konturer, men inte fyllt i så mycket med skuggor och färg i hennes sleeve. Efter den här gången kan man se att mönstret på axeln har börjat ta form och hon har fått en snygg liten bukett av körsbärsblommor där, omgiven av vatten och vind längst ut i kanterna.

Det är så roligt att se framstegen för varje gång allt eftersom hela sleeven tar form. Nu kan man ana hur vattnet, vinden och ränderna kommer se ut när tatueringen är klar. Jag gillar verkligen att hon har hållt sig till ett par få huvudmotiv på armen som är omringade av vind, vatten och blommor. I många heltäckande tatueringar jag har sett försöker man blanda in för många stora saker, man vill ha för mycket, och då blir det lätt ganska plottrigt. Här får karpen verkligen fylla sin hedersplats och sticka ut bland det som finns runt omkring och i bakgrunden. Stilrent och vackert!

På baksidan av armen, lite ovanför armbågen, har Henning snyggt och lite diskret lagt in dödskallen som hon ville ha någonstans på armen. Det hör ju inte direkt till vanligheterna att ha en skalle i en Japansk tatuering, men den är väldigt viktig för henne att ha med. Skallen är omringad av körsbärsblommor och sköljs över med vatten och vind. Det ser nästan ut som om skallen kommer få en liten krans av blommor på huvudet. Just nu ser den kanske lite tom ut med bara konturer, men med skuggor och färger kommer den bli riktigt snygg där när den är klar.

Det lilla hjärtat som fanns på axeln förut har på ett väldigt snyggt sätt dolts i konturerna av den snygga körsbärsblombuketten. Nu syns det inte mer, men jag vet ju att det alltid kommer finnas där säger hon, precis som om hon vill hålla fast vid det lilla hjärtat som har funnits där på axeln i så många år. Och det kan man ju förstå. Det betyder säkert något väldigt speciellt för henne som hon inte vill glömma bort. Och det kommer ju faktiskt alltid finnas kvar där under blommorna, även om det inte syns mer...

Enda tomma stället där hon inte har fått några konturer ännu är på armbågen och baksidan av underarmen. Henning ritade lite där, och suddade lite, och ritade lite till för att prova lite idéer och se hur det skulle bli. Men ingenting blev färdigt att tatuera den här gången. Hon vet inte själv vad han har tänkt sig ha just där, så det blir riktigt spännande att se om han har lagt till något efter nästa sittning. Armbågen sägs vara det ställe på armen som är känsligast för smärta. Visst har det gjort ont att tatuera, men hittills har det inte varit värre än att hon har kunnt hantera det. Vi får höra sedan när hon har hunnit lite längre hur det känns efter att armbågen också har fått sitt.

Hur nöjd är hon hittills med tatueringen då? Ja, det är fortfarande svårt att gå förbi en spegel utan att stanna till och beundra hur fin den är säger hon stolt. Hon gillar den så mycket att hon redan har funderingar på sitt nästa tatueringsprojekt hos Henning. Men vad det kommer bli är fortfarande hemligt. Hittills har hon också bara fått positiva kommentarer från folk omkring sig som har sett tatueringen, och det kan man ju förstå. Något så här snyggt är verkligen få förunnat.