Min Fantastiska Julklapp!

Wow! Nu är äntligen min långa väntan över och jag har fått min efterlängtade julklapp! Behöver jag säga att jag har Marijas allra bästa tatuering hittills på min arm??? Jag bara ÄLSKAR den!!! Marija är fantastisk! Alldeles fullkomligt helnöjd är jag! Den blev långt över min förväntan. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att den skulle bli så fantastiskt vacker! Jag kan stå framför spegeln hur länge som helst och bara beundra henne... Min alldeles egen solrosflicka!



Flickan är verkligen fantastiskt skickligt gjord. Oooh, så vacker hon är. Jag älskar allt med henne. Hennes drömmande blick och vackra ansiktsuttryck, den röda rosen, pärlorna, det fladdrande svarta håret och så solrosorna såklart. Och färgerna är helt underbara. Marija har lyckats balansera det gula i motivet genom att placera solrosorna diagonalt och det röda genom att göra en röd ros diagonalt mot flickans röda läppar och kinder. Supersnyggt! Något som är lite kul med tatueringen är att jag hade en liten leverfläck på armen som så fint hamnade på hennes kind som en liten musch.

Redan när Marija i förra veckan mailade designen blev jag eld och lågor och förstod att det här skulle bli precis så som jag ville ha det. Jag hade ingenting att lägga till eller ändra. Den var alldeles perfekt! Hon tog min idé som vi spånade på tillsammans och gjorde det till en fantastisk tatuering som långt över motsvarade mina förväntningar.

I Lördags morse begav jag mig alltså av till The Sailors Grave i Köpenhamn. Jag vaknade ganska sent i tron om att jag hade gott om tid, men upptäckte senare att jag skulle hinna med allt precis i sista minuten. Båten fick jag springa på utan att hinna köpa en tågbiljett, och när jag kom till Helsingör fick jag springa till tåget efter att jag hade lyckats hinna in på 7 Eleven och skaffa en tågbiljett. Sedan visade det sig att tåget blev försenat och jag kom fram till The Sailors Grave 15 minuter försent efter att ha klämt i mig en cheeseburgare från McDonalds på vägen dit. Jag hade ringt till Marija och sagt att jag skulle bli lite sen så hon var inte arg, bara glad att jag äntligen var där.

När vi började fick hon lägga på trycket två gånger. Hon fick tvätta bort färgen och flytta trycket lite längre upp eftersom det inte riktigt stämde i höjd med min solrostatuering på andra armen. Efter andra gången blev det bra och efter Judds omdöme satte vi igång. Den här gången hade jag inte tagit något smärtstillande eftersom jag mådde så dåligt sist, så det var verkligen en prövning av min smärttolerans. Konturerna som vi började med gjorde absolut ondast. Efter dem tog vi en liten paus innan vi fortsatte och efter det blev det lite lättare, fast bara lite...

När vi hade gjort klart konturerna och håret frågade Marija om jag orkade mer eller om jag hade fått nog för idag. Vi hade ju en tid till bokad, så det fanns tid att göra resten nästa gång, men jag tyckte det var lika bra att hinna med så mycket som möjligt när jag ändå var där så vi fortsatte. Efter solrosorna frågade hon mig igen om jag hade fått nog. Hon hade ingen inbokad efter mig så för hennes del fanns det inget som hindrade att vi körde vidare. Nä, kör på bara sa jag, så det hela slutade med att vi gjorde hela tatueringen klar på en enda sittning. När vi var klara hade det hela tagit 5,5 timmar och jag fattar inte hur jag kunde stå ut med smärtan så länge, för det gjorde verkligen ont....

Det var en underbar känsla när vi var klara. Jag bara älskar när man har kört på ett bra tag och när hon spolar av tatueringen med kall vätska och torkar av den, och när hon gjorde det för sista gången var det verkligen himmelskt skönt. Och efter att ha legat och försökt slappna av i 5,5 timmar av smärta var kroppen lite skakig så både Marija och jag hade gjort oss välförtjänta av den kalla ölen som vi drack när vi satt och snackade lite efter stängningsdags. Judd och Marija var verkligen jättetrevliga och vi pratade om allt möjligt under dagen jag var där. De gjorde dagen väldigt rolig och trevlig, trots många timmars lidande. Och vilken underbar känsla det var när jag till slut begav mig därifrån med något av det vackraste jag någonsin har sett på min arm...